goodbye and farewell
Ellis Grey och jag säger samma sak. Jag är inte klar. Jag har inte fyllt min plats än.
Men endå, endå, har jag aldrig varit mer redo. Jag räds inte. Tillslut ses vi alla endå.
Jag saknar farfar och endå har jag aldrig träffat honom. Är det ens möjligt?
Jag vill trots allt bara säga förlåt. Det har aldrig varit min mening att göra dig illa.
if you ever need a stranger
Men alltså tjena vad mitt förra inlägg är kaotiskt. Haha.
a man walks into a bar
Ibland förvånar min egen styrka mig.
Egentligen tror jag att jag är svag. Jag vet att jag är svag, men endå är det nåt som ger mig styrka.
Och jag tror att jag vet precis vad det är, det är jag faktiskt säker på.
Men när man gång på gång blir fälld för alla fel, då finns det tillslut bara svaghet kvar.
Och det värsta av allt tror jag att du är min svaghet. Jag vill bara säga förlåt.
my paper heart will bleed
Jag har gjort en grej som jag egentligen har allt rätt att göra, men endå har jag dåligt samvete.
Det känns så fel mot honom. Varför gör det de?
hur kan nåt så stort förändras?
jag hatar att den ena leder till det andra.
mitt största jävla misstag. jag ska aldrig mer låta något leda till något annat.
FÖRLÅT MIG!
friday i'm in love
det är mys. nu ska jag forsätta. mys. *thihihih*
jag har fjärilar i magen.
-
Jag skriver om allt för att veta att jag finns.
Minns mer än jag borde, hela livet blir en film.
Skinnflådd,
en genväg härifrån.
Jag skriver om sånt som gör ont, om sånt som känns.
Om en far, en mor, en vän och om allting som har hänt.
allting som bränns.
Skriver om saker jag kanske inte borde.
Det finns en längtan till allting som kan rymmas bakom orden.
Det finns en längtan om att bara låta allt vara förbi.
Förbli sig själv, och sen låta resten bli poesi.
En melodi,
den är glömd men jag vill minnas den igen så
snälla sjung
snälla sjung
det vi sjöng för längesen
Alla dagarna i solen de finns kvar, och vi berättar: det fanns en chans och vi tog den,
alla hinder som vi bara klättrade över.
Och dagarna som drunknade i havet och vi minns, vi glädjs åt dom åt ännu.
Allt är kvar, allting finns.
Vi berättar om våra liv, för att veta att vi finns.
i den stora sorgens famn
om inte han ger mig en plats i sitt liv, i sitt hjärta.
varför ska jag då ge honom en plats?
