vy från ett luftslott


KPG

jag är så jävla tråkig.
petter petter petter petter petter petter petter petter petter petter petter petter petter petter PETTER petter petter petter.
överallt denna man.
men vad fan, vad gör man när men efter dessa månader vi spenderat tillsammans inte kan sluta förundras över den där kittlande känslan i magen som uppkommer var gång jag ser denna människa.
jag är så jävla kär så det inte går att sätta ord på.

(ps. jag saknar e. albrektsson också. som fan dessutom! ds.)

RSS 2.0