brainstorm
de senaste dagarna har mest resulterat i tårar utan någon riktig anledning.
jag har länge fått leva med att höra att jag är vek, och jag kan inte göra annat än att instämma.
när det gäller tårar och gråt för mest ingenting slår nog jag världsrekordet faktiskt.
men det gör inte mig så mycket faktiskt, jag tror ibland är det bättre att få gråta en skvätt än gå med ett leende på läpparna twentyfour-seven faktiskt.
jag tror man måste få känna både smärta och glädje för att inse att man verkligen lever.
för egentligen är jag inte sorgsen person av mig, verkligen inte. jag älskar att skratta tillsammans med mina medmänniskor, men samtidigt tycker jag att det är grymt befriande att gråta en skvätt för att sedan känna det där lyckoruset som infaller när enzymerna släppt.
....eller hur tusan det var.
jag har länge fått leva med att höra att jag är vek, och jag kan inte göra annat än att instämma.
när det gäller tårar och gråt för mest ingenting slår nog jag världsrekordet faktiskt.
men det gör inte mig så mycket faktiskt, jag tror ibland är det bättre att få gråta en skvätt än gå med ett leende på läpparna twentyfour-seven faktiskt.
jag tror man måste få känna både smärta och glädje för att inse att man verkligen lever.
för egentligen är jag inte sorgsen person av mig, verkligen inte. jag älskar att skratta tillsammans med mina medmänniskor, men samtidigt tycker jag att det är grymt befriande att gråta en skvätt för att sedan känna det där lyckoruset som infaller när enzymerna släppt.
....eller hur tusan det var.
Kommentarer
Postat av: Len
va fint dajjabajja! jag håller med dig, jag gråter ungefär twentyfourseven istället, så det kanske är på gränsen till för mycket, men jag är inte heller en superdyster person för det!
:)
Trackback
