"ska vi ta påtår eller ska vi gå och ta livet av oss?"
jag hatar verkligen att inget längre tycks passa mig, att jag blivit så jävla kräsen vad gällande allt.
det känns som ingenting längre duger, jag är nollställd inför det mesta och inte ens den härliga vårsolen kan framkalla några som helst glada miner hos fröken mänd.
det här är inte roligt, jag vill inte vara en bitterfitter längre. inte heller vill jag sitta här och bete mig som ett äckligt jävla emo, även om jag är ruskigt äcklig och emotionell för tillfället. men fan, det är dags att shape:a up! det här håller inte längre. näfaen...
...så istället ska jag tänka framåt, bara dryga veckan kvar till det efterlängtade jävla lovet då jag äntligen ska umgås med mina bästa pinglor, något som var alltför länge sedan sist. men jävlar i havet, då är det min tur att sno tillbaka lite av tiden vi förlorat nu på äldre dar.
jag vet att jag är rutten på att visa det men jag hoppas ni vet att ni är mina hjältar, jag älskar er och jag är så fruktansvärt tacksam till att ni står ut med mig (för det mesta iaf). jag skulle troligvis aldrig klara mig utan er.
