1515 days

fan också.
jag har börjat sakna. inte mycket, men det är endå den där jävla saknaden.

kuken i ballen också!


you die when you're young

hahahahahhahaha och så dog jag visst ännu mer.

johannes säger:
jag sa till robert vid 17.00-tiden "dajja kommer sen. fick sms nyss"
han bara "jag slår vad, 5 spänn på att hon inte kommer"
johannes säger:
haha
johannes säger:
han var helt säker
johannes säger:
så nu är jag skyldig honom pengar
müsli timjan dadlar dill säger:
hahahhahahahahahaha

söndagsyra

idag körde jag bil. jag köpte också två par pjucks och lyckades kasta tuggigummi i mitt eget hår.
det fick klippas bort.

daniel min bror som slänger sig in i bilen med munnen full av mjuk pepparkaka medans vi väntar på mamma och pappa som också ska hoppa in i bilen:
-ÅK!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

hahahhahahahahahha jag dog seriöst.


noll

okej, jag hajar noll av mina två senaste inlägg. om ni gör det, så enjoy, eller nåt.
godnatt

the ha ha wall

jag är tillbaka. fem minuter hann det gå sedan jag publicerade mitt senaste inlägg. men den här tiden på dygnet finns det dock inget vettigt på televisionen som intresserar mig, så jag kom hit. igen, som sagt.

lyckligtvis ska jag inte svamla om tankar den här gången utan jag tänkte berätta lite om min hypermegajättemycketüber-trevliga kväll som jag haft.

den har nämligen spenderats med min enda vän som har en likadan näsa som jag själv - en skev alltså, och såklart kalleponken.

efter att fått en egen liten visning på kalles nya lägenhet var det sedan dags för lite cribs på mtv där det mest slängdes avundsjuka klåord åt tvapparaten. pizza, polly och popcorn var sedan nästa gest, något som förtärdes till filmen wrong turn 2. och det var just det jag ville komma till med det här inlägget, vilken film.

hahahaha jag tror vi alla tre skrattade oss igen filmen av rädsla och hulkningar, men jisses så rolig den var!

en film jag faktiskt rekommenderar skarpt, näst efter 'tjenare kungen' och 'moulin rouge' såklart!


för att sedan bli av med den obehagliga känslan efter filmen tittade vi oss igenom några avsnitt av desperate housewives säsong 1 och sedan var det dags för hemgång.

och tro det eller ej, trots skevens varningar för the ring-tjejen väntandes på mig på min hemskt mörka grusgång klarade jag mig oskadd.

som tur var hade jag ju en pinne i handen som räddning på hemfärden.

och åter igen, jag suger balle!!!!!!!!!11


vägskäl

vad vi gör för val i livet formar oss till dem vi är och förblir.
jag tror att människa kan förändras, att man är värd en andra chans men det är nog inte alltid det funkar så.
ett vägskäl kan komma att göra stor skillnad i människors vardag.
jag fick en tanke häromkvällen när jag fann mig själv traskandes hem i regnet från en vän.
i en korsning mötte jag en ung man som nog såg lika vilsen ut som jag själv kände mig. våra blickar möttes utan att göra något större intryck i varandras liv. kanske ett litet leende hade gjort att vi insåg att vi kanske kunnat vara varandras själsfränder? tänk då vad jag gått miste om.
men samtidigt, tänk om jag precis slapp undan en mördare på jakt efter sitt nästa offer. man kan aldrig vara riktigt säker, och det är just som där små ögonblicken vi antingen kan göra något av eller låta passera.
det är dessa ögonblick som kan förändra oss som människor, ge nya perspektiv på livet.

men jisses vad jag svamlar! klockan är på tok för mycket för att sitta här. det är konstigt att alla tankar kommer på kvällstid tycker jag. iallafall är det så för mig. det är då funderingarna kommer riktigt inpå livet på något vis.

btw, så suger jag balle. fan


brainstorm

de senaste dagarna har mest resulterat i tårar utan någon riktig anledning.
jag har länge fått leva med att höra att jag är vek, och jag kan inte göra annat än att instämma.
när det gäller tårar och gråt för mest ingenting slår nog jag världsrekordet faktiskt.
men det gör inte mig så mycket faktiskt, jag tror ibland är det bättre att få gråta en skvätt än gå med ett leende på läpparna twentyfour-seven faktiskt.
jag tror man måste få känna både smärta och glädje för att inse att man verkligen lever.
för egentligen är jag inte sorgsen person av mig, verkligen inte. jag älskar att skratta tillsammans med mina medmänniskor, men samtidigt tycker jag att det är grymt befriande att gråta en skvätt för att sedan känna det där lyckoruset som infaller när enzymerna släppt.
....eller hur tusan det var.

nedräkning

jag är sjukt rutten på att uppdatera min blogg.
det måste bli skärpning.
men just nu är det duschen som gäller så att jag sedan kan krypa ner till kojs tillsammans med mitt snus och criminal minds-boxen. love it!

och imorgon är det bara 15 fucking days kvar till barca!
och...*tänker*.....18x24h kvar till 18årsdagen!


HAHAHAHHAHAHAHAHHAHA jag är bra! erkänn?
(speciellt lenin för jag antar att hon är min enda trogne bloggbesökare! du är också bra speciellt
FÖR ATT DU HAR GREJAT KÖRKORTET! brum brum brum!!!!)

RSS 2.0